Kärlek och kär

Det är bara genom handling och kärleken till oss själva och till varandra som vi kan få ett slut på det elände som pågår i Sverige. Folket måste stå enade, i sig själva och till varann. Endast i sanning och i kärlek, att stå upp för sig själv och för varann, som ett folk, som en förändring är möjlig i Sverige. Andreas Swedberg Här hittar du innehåll om kärlek. Ibland är det jobbigt eller smärtsamt att vara kär. Det kan kännas så utan att du vet varför, eller bero på att du till exempel är kär i någon som inte är kär tillbaka. Hur kan jag visa att jag är kär? Det är olika hur man vill visa kärlek till andra. Du kan göra det med ord. Eller så vill du visa din kärlek genom att till exempel vara omtänksam och göra sånt som den eller de du är kär i tycker om. De allra flesta blir glada och mår bra av att få bekräftelse och förstå att man är omtyckt. Det kan kännas som om sex och kärlek alltid hänger ihop. Men man kan ha sex utan att vara kär eller vara kär utan att ha sex med den man är kär i. Att vara kär och ha sex är två olika saker. De kan hänga ihop men inte behöver göra det. För en del hänger det alltid ihop – man vill inte ha sex om man inte samtidigt är kär. 2020-jul-04 - Upptäck Sara Svenssons anslagstavla 'Kärlek och livet från www' som följs av 144 användare på Pinterest. Visa fler idéer om Citat, Kärlek, Kär citat. Exakt vad kärlek är vet vi inte. Inte heller kan vi exakt ange vad som gör att vi känner kärlek för en viss person. I den här texten tar vi upp kärlek som man känner för någon man vill vara ihop med eller som man är kär i. Sedan kan man förstås också känna kärlek för närstående vänner och husdjur. “Två saker är revolutionerade i livet: att flytta till landet och att bli kär.” – Nick Love “Om kärlek inte är galenskap är det inte kärlek.” – Pedron Calderon De La Barca “Du har förtrollat min kropp och själ, och jag älskar, jag älskar, jag älskar dig!” – Jane Austen Och saken är den att många personer tror att kärlek och förälskelse är samma sak, men faktum är att många experter anser detta vara fel. Det finns viktiga skillnader som vi kommer titta på nu. “Kärleken är ett spel som båda kan spela och som båda kan vinna.”-Eva Gabor-Skillnader mellan kärlek och förälskelse Kärlek i alla former är en behaglig känsla. Människor som är kär, är friskare, lyckligare och mer aktiva socialt. Det är ofta så att med kärlek kommer en aura av skönhet runt kvinnor och en känsla av självförtroende och mod hos män. De som aldrig har blivit kär saknar verkligen mycket. Men när du är kär, åh när du är kär så tror du att du kan vara dig själv och du beter dig på så vis också. Sann kärlek innebär faktiskt att du kan vara dig själv när din partner är närvarande. Du kan berätta absolut allt för dem, dina djupaste hemligheter och känslor, utan att känna dig som att du blir granskad och bedömd.

smörgåstårta ingrediensfråga

2020.06.04 09:53 Balistic_Aussie smörgåstårta ingrediensfråga

Hej allihopa,
Ville bara förorda detta genom att säga att min svenska är så och im från Australien. Jag är kär i seweden och hennes kultur och jag tänkte att göra en smörgåstårta. Jag wondring om det var sakrillege att ersätta den rökt laxen med sill. Om någon kunde komma tillbaka till mig om det faktiskt är acceptabelt att göra detta, skulle det vara mycket förkortat.
Massor av kärlek från hela världen !!
submitted by Balistic_Aussie to sweden [link] [comments]


2020.02.20 08:25 Fintrent Hur man blir av med oönskade saker när man flyttar

Hur man blir av med oönskade saker när man flyttar

https://preview.redd.it/7kxzaodf61i41.jpg?width=1000&format=pjpg&auto=webp&s=3982a267c1823e693f9b13585f02247a256493a8
Utan tvekan, om du har bott i ett mysigt och bekvämt hem många år, har du säkert samlat på dig en mängd föremål under tiden - praktiska vardagliga föremål, värdesaker, minnessaker, samlarföremål, småsaker etc. Vissa av dem kommer att ha stort sentimentalt eller monetärt värde, andra kommer va absolut värdelösa. Visst kommer det att finnas några saker du inte kan gå en dag utan, vissa saker som du använder sällan eller bara vid speciella tillfällen, och vissa saker du till och med har glömt bort. Under förutsättningen att du har tillräckligt med utrymme och dina ägodelar inte skapar för mycket röra, kan du ha samlat på dig en mängd saker som bara är fina att titta på, eller påminner dig om något eller någon speciell, eller som kan användas igen i framtiden, eller så vet du bara inte vad du ska göra med etc.
När dagen kommer och du ska flytta ut från ditt hem och du står inför den stora uppgiften att packa ner alla dina materiella ägodelar, så kanske du har tänkt flera gånger på dina samlade "skatter". Ju fler ägodelar du tänker ta med dig i händelse av et bostadsflytt städhjälp, desto mer förpackningsmaterial kommer att krävas, desto mer tid kommer du att behöva investera i packningsprocessen, desto större lastbil kommer du att behöva och desto mer kommer du att betala för leveransen. Så när du lägger alla dessa faktorer i din flytt ekvation kanske du kommer till slutsatsen att skiljas med några av dina tillhörigheter är bra alternativ.
När du väl fattat beslutet att lämna vissa saker bakom, kommer du att stöta på en annan besvärande fråga - ” Hur blir du av saker när du flyttar? ”. Vi har tagit fram de sex bästa sätten att bli av med oönskade saker innan du flyttar - ta fördel av de sätt som fungerar bäst för dig.
Det första du ska göra är att titta runt omkring dig och få en klar uppfattning om hur mycket saker du faktiskt har. Även om du känner dig överväldigad av det enorma antalet saker finns det ett enkelt sätt att få ordning till kaoset - det kallas klassificering.
Sortera ut dina tillhörigheter och bestäm deras öde i enlighet därmed
Hemligheten med att uppnå en smidig och problemfri flytt är att förenkla den så mycket som möjligt. För att göra din flytt enkel behöver du felfri organisation och färre saker att ta hand om. Så gå igenom alla hörn i ditt gamla hem och bestäm dig vad du ska göra dig av med innan du flyttstädning.
Titta i varje skåp, låda och garderob i ditt hem, kolla vinden, källaren och garaget, öppna upp glömda dammiga lådor, kolla under sängarna och de översta hyllorna och lägg varje enskild sak du hittar i en av följande kategorier:
· Absolut nödvändigt - detta kommer att vara antingen mycket praktiska saker du behöver dagligen eller saker med extremt sentimentalt värde. Oavsett så kommer du inte att vilja skilja dig från sakerna i denna grupp.
· Värdefullt - detta avser mycket dyra ägodelar, ärvda föremål, värdefulla konstverk och alla dina (och din makas och dina barns) favoritsaker. Vissa av dessa kanske inte är särskilt användbara, men du kommer säkert inte att lämna ditt guldarmband din tvåhundraårig gamla linneskåp eller ditt barns favoritnallebjörn bakom, eller hur?
· Nöjessaker– Detta refererar till minnessaker, böcker, samlingar, vad som helst som får dig att le när du tittar på det, vare sig det är praktiskt eller inte;
· Saker som längre inte behövs - föråldrade eller urvuxna saker (kläder, skor, leksaker, spel, böcker, tidskrifter, affischer, CD-skivor och andra saker som antingen är för gamla eller för små eller för obekväma eller bara olämpliga för barnens ålder, etc.); duplicerade artiklar; specialutrustning som ingen är intresserad av längre (sportutrustning, musikinstrument etc.); möbler, apparater och verktyg som du inte kan använda i ditt nya hem; alla gåvor och souvenirer du inte gillar;
· Oanvändbart - allt som är trasigt, illa skadat eller för slitet för att användas igen.
När du har sorterat och kategoriserat dina ägodelar blir beslutet om vad du ska behålla och vad du ska göra dig av med när du flyttar mycket lättare. Du kommer definitivt att ta föremål från de två första grupperna med dig till ditt nya hem och du kommer definitivt att göra dig av med saker från de två sista grupperna. Du måste bara lägga lite mer tanke i "nöjes" gruppen och ta med de saker som verkligen är meningsfulla för dig för att inte ta med onödiga saker till ditt nya liv.
Det är en bra ide att skapa en detaljerad inventeringslista av allting som du ska behålla och ta med dig till ditt nya hem. Det är också en bra idé att göra en inventering av alla oönskade saker som fortfarande är i gott skick och som kan användas och uppskattas av någon annan. Enligt det gamla ordspråket är en mans skräp en annan mans skatt, Så du rekommenderas att hitta en ny ägare och / eller ett nytt syfte till dina inte längre önskade ägodelar. Det finns flera bra sätt att göra det på och vi har sammanfattat grunderna för dig som hjälper dig att bestämma hur du ska bli av med dina saker när du flyttar.
Det bästa sättet att bli av med oönskade föremål är naturligtvis att sälja dem - du sparar inte bara tid och pengar för att transportera dem till ditt nya hemstädning, utan kommer också att få lite extra pengar i fickan. Glöm inte att rengöra dem noggrant för att återställa deras utseende och tilldela rättvisa priser (du vill verkligen sälja dina ägodelar med vinst), men om du prissätter dem för högt riskerar du att inte få några pengar alls). Ta hänsyn till marknadsvärdet och det aktuella tillståndet för dina varor för att sätta ett korrekt nummer på prislappen.
Att sälja saker online är enklare än du tror - du har ett stort urval av webbplatser där du kan posta dina saker och du blir kontaktad av personer som är intresserade av ditt erbjudande. Allt du behöver göra är att skriva en iögonfallande annons (inkludera eventuellt ett märkesnamn, lite bakgrundsinformation, specifika funktioner och viktigast av allt - ett par attraktiva bilder) och snabbt besvara alla förfrågningar du får. Var kort och objektiv i artikelbeskrivningen och undvik falsk reklam men glöm inte att locka potentiella köpare med intressanta detaljer och en chans till rabatt. Bestäm hur föremålet ska skickas och vilka betalningsmetoder du är mest bekväm med. Försök dock att göra processen så enkel och enkel som möjligt - det kommer att vara dig till fördel.
Den enda bristen med online försäljning är det faktum att lång tid kan gå innan du lyckas göra en försäljning. Det är därför du bör undersöka och lägga ut dina varor på kända och pålitliga webbplatser som har bred publik eller på specialiserade webbplatser vars målgrupp kommer att vara intresserad av den typ av varor du har till salu. Amazon, eBay och Craigslist är bland de mest populära webbplatserna för att sälja saker online och ger vanligtvis en utmärkt upplevelse. Var och en av dem har olika fördelar, så du bör välja efter dina specifika behov och preferenser ( Amazon låter dig koppla din artikel direkt till Amazon-listan för produkten, så alla som handlar efter den kommer att se din begagnade artikel listas tillsammans med den nya sådana; eBay är den vanligaste auktionswebbplatsen på nätet och har vunnit ett avundsvärt rykte för högkvalitativ kundservice; Craigslist låter dig sälja direkt till ditt folk i ditt närområde, etc.). Att använda specialiserade webbplatser har också stora fördelar - Threadflip är en utmärkt marknadsplats för kläder, Chegg och Half.com bör beaktas när man säljer böcker etc.
Organisera en gårdsförsäljning
Det finns inget slutligt svar på frågan om det är lättare och mer fördelaktigt att sälja saker online eller på en gårdsförsäljning - allt beror på dina preferenser och resurser. En gårdsförsäljning är svår att organisera i dåligt väder eller om du inte har en rymlig trädgård, medan online handeln är för överväldigande för människor som inte är vana vid högteknologiska lösningar. En garageförsäljning gör att potentiella köpare faktiskt kan se och / eller prova en specifik sak de är intresserade av och ger fördelen med direkt kommunikation med potentiella köpare. Internet sparar dig ansträngningarna och den tid som krävs för att anordna en gårdsförsäljning.
Men om du har tillräckligt med tid och utrymme och vädret är trevligt kan din loppis visa sig vara mycket lönsam och ganska rolig. Var bara försiktig och resurs full:
· annonsera evenemanget ordentligt för att se till att så många som möjligt kommer och ser dina saker och välja ut va de vill ha;
· gör området attraktivt och håll det säkert;
· visa dina saker på ett snyggt och systematiskt sätt;
· håll en lista med motsvarande priser till hands;
· Ha bra med växel och kontanter;
· Sälj saker ihop och va redo att erbjuda rabatter;
· Var vänlig mot besökarna och behålla ett gott humör.
Bra sålt och farväl!! Du kommer inte bara att bli av med oönskade hushållsartiklar utan kommer också att lägga till pengar i din flytt budget, så du bör definitivt överväga att sälja dina välbevarade och inte längre nödvändiga ägodelar innan du flyttar. Om inget av ovanstående alternativ fungerar för dig, kan du överväga att ta dina oönskade föremål till secondhandbutiker men de flesta av dem kommer endast att betala dig efter att dina saker har sålts och det kommer inte bli mycket vinst. Begagnade bokaffärer är ett bra ställe för att bli av med böcker som du inte har råd att ta med dig, dina favoritböcker kommer att köpas av andra bokälskare som kommer att dra nytta av dem och du kommer att få lite pengar.
Men du kanske inte kan sälja allt du vill bli av med eller så kanske du helt enkelt föredrar att inte sälja dina personliga föremål. I så fall bör du överväga att ge bort dina oönskade ägodelar. Någon annan kanske blir glad att få dem och kan utnyttja dem.
Ge bort till familj och vänner
Kanske en vän till dig verkligen gillar din samling av kristallfigurer eller din granne som alltid ville ha ett uteplatsparaply precis som det du har? Kanske har en av dina kollegor ett litet barn som säkert kommer att ha kul med leksakerna som din egen tonårsson eller dotter inte längre bryr sig om? Eller kanske de snygga högklacklackade skorna som dina fötter hatar faktiskt passar din kusin perfekt? Om det finns någon av dina vänner, släktingar etc. som gärna vill ha och använda dina oönskade föremål, som kommer att värdesätta dem och använda av dem, tveka inte ett ögonblick! Ge personen i fråga vad han / hon skulle vilja ha som en trevlig farvälgåva. Det är en win-win-situation som får andra att komma ihåg dig för din vänlighet och samtidigt hjälper dig att hitta en ny ägare till ett visst föremål du gillar särskilt mycket eller inte har råd att flytta.
Freecycle är ett annat alternativ att överväga om du har bestämt dig att ge bort några av dina tillhörigheter. Lägg bara ut en lista över de saker du vill skänka bort. Den som är intresserad av någon av dem svarar dig via e-post och kommer för att hämta det.
Donera till välgörenhet
Att donera till människor i nöd känns riktigt bra och dessutom är det ett av det enklaste sättet att bli av med saker när man flyttar. Du kanske inte har tid att organisera en garageförsäljning eller svara på många frågor när du säljer saker online och vänta tills du kan göra en lönsam försäljning. Dessutom finns det så många människor som har stort behov av olika saker, så varför inte hjälpa dem istället för att lägga till extra stress i dina flytt förberedelser när du försöker sälja dina ägodelar? Men för att vara säker på att dina donationer verkligen tjänar en värdig sak, undersök vad olika välgörenhetsorganisationer behöver, liksom vem de stöder. God vilja, frälsningsarmén, flytta för hunger, livsmiljö för mänsklighet, kärleksfulla kramar, direkt lättnad och många andra välrenommerade välgörenhetsorganisationer kommer säkert att använda dina oönskade hushållsartiklar till god användning. Ta reda på vilka av dessa nationella välgörenhetsorganisationer som behöver den typ av föremål du vill donera och kommer att tillräckligt tjäna ditt syfte. Naturligtvis bör allt du bestämmer dig donera väl bevaras och rengöras noggrant. Vissa välgörenhetsorganisationer hämtar dina donationer, medan andra kräver att du lämnar av dem, så se till att deras kontor (kontorsstädning stockholm) och / eller välgörenhetsbutiker är tillgängliga i ditt område först.
Många lokala ideella föreningar har också sina egna butiker med vinsten som går tillbaka till samhället. De levererar också många praktiska hushållsartiklar, som kläder och sängkläder, till lokala skyddsrum och andra föreningar som arbetar med individer för att hjälpa dem att komma tillbaka på fötterna.
Kom också ihåg att inte bara specifika välgörenhetsorganisationer, utan olika andra institutioner kan använda dina oönskade artiklar till god användning:
· Skolor, bibliotek, daghem, bokklubbar och olika kulturcenter kommer att vara bra nya hem för dina gamla böcker, tidskrifter, läroböcker, serietidningar, etc. Kontorsmaterial och elektronisk utrustning uppskattas också på sådana platser (kom bara ihåg att radera all personlig information, lösenord, konfidentiell information och så vidare från din gamla dator för din egen säkerhet);
· Härbärgen och andra liknande insatser kommer att hitta användning för dina gamla kläder, sängkläder, köksapparater, möbler, livsmedelsförsörjning osv.;
· Barnhem är i stort behov av specialiserade babyartiklar, kläder, barnböcker och framför allt - leksaker.
Om du hellre vill hitta ett speciellt syfte för vissa speciella föremål, har du ännu ett intressant alternativ att ge ett nytt liv till de saker du egentligen inte vill bli av med.
Gör om dina oönskade saker
Ibland kan du förvandla saker du inte behöver till saker du gjort och antingen ta det omgjorda föremålet med dig eftersom det kommer att vara användbart eller ge det till någon speciell som en unik present. Du kan förvandla ditt gamla kuddfodral till ett laptopfodral eller dina slitna jeans till ett par nya shorts, din gamla TV till ett akvarium eller dina gamla kokkärl till blomkrukor, etc. - det finns en hel rad möjligheter om du tar till din kreativitet. Naturligtvis är den enklaste (och mest använda) återanvändbara idén att helt enkelt klippa dina gamla tyger i rengöringsmattor och använda dem för att rengöra din gamla egendom när flyttfirman har lämnat eller för att lägga dem i flyttlådor som extra stoppningsmaterial. Det är helt upp till dig och din fantasi.
Återvinna
Din sista utväg för att bli av med oönskade föremål när du flyttar är att kasta bort dem. Tänk dock på att återvinna allt som kan återvinnas. Trasig elektronik, skadade böcker och de stora högarna med gamla tidningar, anteckningsböcker, affischer, kalendrar eller något annat värdelöst pappersmaterial, olika plastbehållare, metallföremål, gamla batterier, flaskor och annat glas, rivna kläder, etc. - allt det här kan och bör återvinnas (liksom allt förpackningsmaterial du inte kommer att använda efter flytten är över). Kom bara ihåg att skölja ut alla burkar och flaskor, ta bort lock från burkar, sortera papper efter typer och placera i lämpliga lådor för transportering. Du kan lägga till en grön hållbar idé till din flytt, så gå efter det och hitta en återvinning nära dig .
När du står inför en överhängande flytt måste du bestämma vad du ska bli av med när du flyttar för att göra din flytt enklare, billigare och problemfri. Hur som helst de saker du kan göra dig av med när du flyttar, alla föremål som har lagrats bort och glömts, alla städfirma stockholm föremål som du vill ersätta med nya mer fashionabla eller mer avancerade, alla saker du inte kommer använda i ditt nya hem på grund av klimatet, eller för att de inte passar in genom dörrarna eller inte passar in på ditt nya ställe eller för att de inte matchar din nya heminredning eller din personliga stil, etc. Att säga hej då till saker som var en del av ditt liv kan vara lite sorgligt men tanken på att någon annan som verkligen behöver dem och värderar dem kommer att ta bort den sorgen. De svåraste sakerna att lämna efter sig är vanligtvis de som inte har något praktiskt eller estetiskt värde men som är förknippade med minnen om lyckliga tider eller kärlek och respekt för den person som har gett dem till dig. Du behöver bara veta att kasta bort ett visst föremål inte betyder att kasta bort dina känslor gentemot en kär person eller dina älskade minnen från tidigare erfarenheter. Låt det förflutna gå och njut av din nya start utan bördan med oönskade föremål i ditt nya hem.
submitted by Fintrent to u/Fintrent [link] [comments]


2019.10.27 14:35 noname933 Trasig man söker lite tips!

Hej!
Tänkte be om lite tips från er kanske lite mer stabilera svenskar här på Reddit :P.
Har haft det, vi kan väl säga ganska så jobbigt under större delen av mitt liv MEN saker har äntligen börjat se lite ljusare ut för mig. Har lidit av depression och självhat nästan hela mitt liv. Jag växte upp i en väldigt destruktiv miljö, defintivt för destruktiv för ett barn vilket gav mig ett o annat trauma. Mina tonår var helt ok fast var inblandad i mycket mobbning, även mot lärare vilket ledde till polisanmälningar och tom en rättegång... Det var alltså jag som mobbade då, var definitionen av en äcklig skitunge.
När jag väl började bli lite "vuxen" tog det inte lång tid för mig tills jag började partaya. Vid 17 år började jag röka braj och vid 20 hade jag tagit allt från LSD, svamp, MDMA, Tram, Xan, kratom, spice och diverse RCs.
Droger var det första i mitt liv som faktiskt fick mig att känna lycka. Så hela mitt vuxna liv har bara bestått av fest, droger och extrem depression.
Jag lever i en väldigt dysfunktionell familj, ingen av dem är ens medvetna om hur fucked upp mitt liv har varit vilket bara är komiskt i sig hur ens egna familj kan vara så jävla blinda. Men har aldrig haft mage att prata om det med dem utan har haft andra människor i mitt liv som jag vänt mig till speciellt nu på senare tid.
Under de senaste 4 åren har jag missbrukat MDMA och inte fullt ut men ändå tagit mycket mer xanax än vad jag borde. Har haft perioder då jag tagit MDMA 2-3 gånger i månaden. För de som har någon aning om hur MDMA funkar vet ni kanske hur korkat det är att ta det så frekvent. Inte riktigt ett "varje dag" missbruk men att ta MDMA så ofta är DEFINTIVT inte hälsosamt för skallen.
Nu är jag relativt fri från mitt korkade drogbruk bortsett från att jag röker på lite då och då fortfarande. Under denna sommar har jag minskat allt mitt drogbruk, börjat röra på mig mycket mer och fått en lite bättre syn på livet.
Nu kommer jag då till mitt nuvarande problem. De enda vänner jag haft under åren är då alltså mina knark polare. Nu när jag trappat ner på allt så har jag märkt att jag knappt ens har några riktiga vänner... Jag har en person i mitt liv som är min bästa vän men han är in en liknande sits om mig då.
Jag har ALDRIG varit i ett seriöst förhållande. Jag vet inte ens hur det känns att vara kär. Alla interaktioner jag haft med kvinnor och tom främmande människor överlag har varit när jag är shitfaced på någon fest. Jag är inte socialt invalid men jag lider av extrem osäkerhet. Jag försöker att bli mer "normal" men kan inte säga att det är lätt.
Jag vill verkligen kunna lära känna nytt folk och skaffa mig ett riktigt förhållande med någon men vet inte riktigt hur jag ska göra. Jag förstår att alla människor har problem men jag har spenderat hela mitt vuxna liv hög på olika substanser och bara umgåts med människor som är som mig då. Jag har inte fått någon ny kompis sen jag var typ 16 år gammal. Folk säger till mig att inte övertänka men om jag träffar någon. Hur ska jag förklara min bakgrund? Jag har ett jobb och jag ser väl helt ok ut. Ser inte ut som en sterotyps pundare.
Jag vill bara skaffa mig nya vänner, en flickvän och ett normalt liv men känns som min bakgrund tynger ner mig för mycket. Jag vet inte hur jag ska prata med folk allra minst kvinnor. De tjejerna jag träffat under åren har minst sagt varit långt från stabila personer. Jag har liksom inte haft en nykter konversation med en kvinna sen jag gick i gymnasiet om man inte räknar med kollegor på jobbet då.
Finns det någon som kan ge mig något tips här :P jag fattar att oddsen att Reddit ska vara min räddare kanske inte är jättestor men altid intressant att höra vad andra opartiska människor har att säga. Jag personligen känner att det jag saknar i mitt liv är närhet och kärlek. Något jag aldrig någonsin haft. Men vem vet jag kanske fortfarande inte är redo?
Har testat tinder men fan den appen känns verkligen inte som den är gjord för människor som mig. Vill ha något seriöst inte bara ett knull. Folk har rekommenderat dating sidor men det som jag är rädd för är att jag måste sitta och ljuga för folk om vem jag är. Jag är inte kriminell, om man inte räknar med min relation till droger då :P. Har aldrig varit i slagsmål eller begått något riktigt allvarligt brott. Jag vill i alla fall tro att jag är en ganska god person som tyvärr har varit väldigt vilsen vilket resulterat i att jag hamnat rätt så snett här i livet.
submitted by noname933 to sweden [link] [comments]


2019.10.08 16:55 Loxus Kort biografi han skrev 2006

1991
En vacker försommardag i juni nittiett gick jag äntligen ut grundskolan i Skäggetorp och mitt liv kunde börja på riktigt. Vi sjöng "Den blomstertid nu kommer" i kyrkan, vi kramades och sen åkte jag hem till mitt pojkrum på Gräsgatan i Vidingsjö och lyssnade på "Breaking the law" med Judas Priest. Sedan fjärde klass hade jag gått i Linköpings musikklasser, ett Adolf Fredrik för kommunen där "idéer blir verklighet". Vi var första kullen, en slags försöksgrupp. Märkligt nog var musikklasserna överrepresenterade av kristen höger från dom finare områdena i kommunen, någonting man knappast reflekterade över som tioåring men som man senare i livet inte kan se som något annat än en konspiration. Linköping var en korrumperad stad och maffian hette Filadelfiakyrkan. Fast det låter mer spännande än det var. Att musikklasserna placerades i låginkomsttagarnas Skäggetorp kunde naturligtvis ses som en integrationsplan, att här gjorde man minsann ingen skillnad på folk och folk. Men jag tror att starka krafter ville vinna land åt sitt frikyrkliga imperium. Den profana rockmusiken lyste med sin frånvaro i Linköpings musikklasser, men i övrigt sjöng vi allt från "Combaya" till "Dona nobis pacem". Kanske trodde någon att barn och tonåringar inte intresserar sig för rockmusik, kanske trodde någon att barn och tonåringar anser att musik var bäst för hundra år sen. Andra saker rörde sig i mitt huvud dom åren. Allt man inte fick lära sig i skolan var det som skulle fylla mina år framöver. Och allt lärde jag mig 1991.
Den sommaren var jag i Strömstad med min bästa vän på hans föräldrars landställe. Vi satt på kvällarna vid campingens minigolfbana och drack öl och rökte och träffade tjejer från Norge. Vi lyssnade på "Puls" med Gyllene Tider och vi lärde oss G-dur och C-suss på våra gitarrer. Hemma i byrålådan på Gräsgatan låg biljetter till Guns'n'Roses i Globen och vi kunde knappt tro att det var sant. Livet var rättvist. Jag hade långt hår och bandana, trasiga jeans och vit skjorta. Jag var rödbränd och fräknig av västkustsolen. Tånglukten och dom varma klipporna och cigarettröken och skymningsljuset och norskornas parfymer och mopedolja och nyklippt gräs smakade liv, liv, liv. På blandbanden vi hade i bergsprängaren fanns The Dogs D'amour, The Pogues, Black Sabbath, Poison, Jakob Hellman, Tom Petty, Mötley Crüe, Kiss, Springsteen och Ebba Grön. Jag drevs av en frustration redan då, att jag ville fånga allt, inte låta ögonblicken bara dra förbi. Jag ville skriva låtar som förevigade känslorna jag hade där vid minigolfbanan. Jag undrar vad folk gör med alla sina känslor. Min första sång skrev jag när jag var åtta år. Den handlade om min undulat som dog. Sen skrev jag om det svåra med att vara liten och inte få bestämma själv, om skolfröknars tyranni, om vackra vårdagar och om tjejer och deras märkliga språk. Och nu, utanför den ångande sommarorten Strömstad, var jag redo för tonårsromantiken. Jag var kroniskt kär i vem som helst, i alla väder, alla timmar på dygnet. Jag behövde papper, penna och en gitarr. Jag behövde tacka livet.
Till hösten kom jag, på grund av mina dåliga betyg, in på fjärdehandsvalet Omvårdnadsteknisk linje på Ljungstedtska skolan. Det var inte precis vad jag ville, men det gav mig två givande praktikperioder på långvården respektive servicehus. I övrigt gjorde den skoltiden inga bestående intryck. Vad som verkligen hände den hösten var att jag äntligen blev tillsammans med min stora kärlek. Jag skrev en låt till henne som hette Vintertid. Det var en längre sång än dom jag gjort innan, som tog olika vändningar i musiken och inte alls slutade där den började. En stor sång, tyckte jag. En hörnsten på en drömd skiva. Annars skrev jag inte så mycket än. Inte riktigt. Jag hade högvis med sånger, men dom upplevdes inte skrivna, bara påhittade. Som ord och musik som blivit till mer av dunklet från ett ensamt stearinljus eller av höstkvällen som tagit sig in genom fönstret. Jag önskar att sånger kunde hända på det sättet fortfarande, att dom bara trängde sig fram, men det gör dom inte. För många lager att ta sig igenom nu, antar jag. Nu får jag skriva dom av fragment, hitta trådar som går in i varandra, använda känslor som bara kan fångas i korta rader. Då handlade EN sång om bara EN sak, utan ambition att vara komplex eller mångbottnad. Och särskilt bra var det inte, men mycket känslosamt, och på liv och död.
Och kär var jag och vi lärde oss det goda hos livet tillsammans, vi hånglade i soffor och skaffade oss en referens i kyssar och smaker. När året var slut var jag så fylld av intryck att jag trodde huvudet skulle blåsa av som en champagnekork.
1992
Under våren som följde behövde jag inte bry mig om skolan över huvud taget. Jag hade en tjej att vara kär i. När sommaren kom tog jag med henne till Strömstad igen och vi bodde på Krusenska husets vandrarhem några nätter och sen hos min kompis. Vi rodde över till Norge för att köpa starköl som vi drack på klipporna medan solen gick ner och vi gjorde det mesta man ska göra när man är i Strömstad och är sexton år.
Nu hade jag börjat lyssna på Magnus Johansson. Han är viktig. Han har en värme i sina sånger som jag har eftersträvat. Jag lyssnade också på Perssons Pack. Per Persson och Magnus Johansson tycker jag är några av landets bästa låtskrivare. Jag såg packet i Linköpings trädgårdsförening den här sommaren och dom gjorde ett viktigt intryck. Dom gjorde ingenting på skoj. Det är allvar hela vägen, fredagsfyllorna och landsortsromantiken. Per Persson är Jeppe på Berget. Han lever livet och ställer frågorna sen. Dom som gör på annat sätt kan man inte lita på.
Till hösten började jag på social estetisk linje på Katedralskolan. Jag kom in efter två veckor när fem personer hoppat av. Där lärde jag mig ingenting. Men jag fick nya vänner som satt på andra fik och jag gjorde slut med min tjej och ångrade mig men kom över det vips tio år senare. Andra saker som hände nittitvå var att jag skrev Nån annan och att jag somnade ifrån ett ljus och brände upp radhusets övervåning.
Sen åttiåtta var jag också medlem i ett band som hette Snoddas och vi började nu gå in i en seriösare fas. Vi hade vunnit en lokalbandstävling och fått göra en CD-singel och vi spelade ganska flitigt runt om på fritidsgårdar och studentställen. Vi spelade snabb pop i vågen av Dom Lyckliga Kompisarna. Det var Staffan Palmberg, Tomas Öhman, Anders Johansson och jag och lojaliteten var stark och dom är fortfarande mina närmsta vänner. Vi drog åt olika håll i bandet. Jag ville spela hårdrock eller folkparksrock, dom ville spela mer brittiskt eller Seattle. Men spelglädjen var större än profileringen och vi spelade på alla sätt i alla riktningar bara man fick spela fort. Vi lärde oss stå på scen inför alla sorters publikum och Anders, som senare blev radio och TV-profil tillsammans med Måns, stod för mellansnacket. Staffan, Tomas och jag var kompisar sen fjärde klass och med Staffan hade jag skrivit och lekt fram låtar sen vi var tio år. Han var en intressant låtskrivare, nydanande och oförutsägbar. Till honom skrev jag senare låten Elden.
1993
På vintern nittitre kom Mathias Gurestam till Linköping för att hälsa på Tomas Öhman, dom kände varandra från ett konfirmationsläger i Dalarna. Mathias var från Falkenberg, nästan två meter lång och hade stort krulligt hår. Han var en fixare och alltid spindeln i nätet. Han ordnade en spelning åt oss på Lusthuset i Falkenberg, satte upp affischer på gymnasieskolan och krängde våran singel till alla han kände. När vi kom dit hade han även styrt upp så vi hade en kort spelning i skolans matsal på lunchen, två gig på Lusthuset samma kväll och en akustisk spelning kvällen efter på pizzeria Bon Apetite. På Lusthuset var det nån gymnasiehappening och vi spelade först i cafét tidigt på kvällen och sedan på stora scenen innan kvällens huvudattraktion Ronny och Ragge. I Hallands Nyheter dagen efter stod att läsa: Snoddas och Pökashow räddade avslagen kväll. Great! Vi återkom flera gånger till Falkenberg, både Snoddas och jag själv.
Sommaren samma år spelade vi på Stora Dansbanan på Hultsfredsfestivalen. Det var overkligt att få beskedet om att vi skulle få spela där. Vi var osäkra på om det fanns nåt större man kan vara med om. Vi fick backstagepass och ölbiljetter och i logen stod det mer läsk än man kan dricka. Det var första gången jag var på festivalen och vi bodde på campingen med alla andra från Linköping och våra vänner hade gjort flaggor och plakat. Trots att konserten nästan var den enda timme jag var nykter på är det också min enda minneslucka från den festivalen. Jag var så nervös och så mycket där att jag inte kunde vara där mer. Ulf Lundell spelade samtidigt på Hawaiiscenen. bob hund gjorde en beryktad spelning, också på Stora Dans, och kom året efter tillbaka på den näst största scenen.
På hösten mönstrade jag i Karlstad, drack en laglig starköl, såg på Jurassic Park och fick en frisedel av en psykolog som tyckte att jag skulle söka hjälp. Jag fyllde arton år och Tomas och jag hade gemensam fest på Arbis i Linköping. Jag fick en fin flaska whisky av Mathias som jag senare i hemlighet bytte mot tolv folköl.
1994
En dag när jag satt på Café Siesta på Stora torget, vintern nittifyra, kom Mathias Allén från rockföreningen Rock d'Amour fram och undrade om jag händelsevis ville spela förband till Stefan Sundström & Apache när dom kom till Skylten. Jag hade precis upptäckt Stefans skivor och tyckte det var det bästa som hände just då, så jag sa ja. Jag sa visserligen ja till det mesta och hade rätt mycket spelningar på studentställen, pizzerior, firmafester, bröllop och studentskivor. Men ett gig på Skylten var bra bara det och med Sundström skulle det bli utsålt. Ett stort minus vid den här tiden var att jag alltid blev så otroligt nervös för allting och nu skulle jag alltså gå runt och vara nervös i flera veckor. Det kan ha varit det som höll mig så sjukligt smal. Eftermiddagen när jag klev in på Skylten, som var den enda rockscenen och det absolut coolaste stället i kommunen där alla hårda band repade och alla svartklädda människor höll till och där jag hade hängt sen jag var tretton, så skakade kroppen. Stefan och Apache och Johan Johansson satt i fiket och sa hej. Det luktade speciellt på Skylten av svart målarfärg och scénrök, en spännande doft som gjorde sig bra till skinnjackor och hårspray. Från entréns plåtdörr gick en trappa upp med väggarna tapetserade med turnéaffischer från punkband som spelat där. Mitt i lokalen nån meter från scenen stod en bärande, irriterande pelare som skymde sikten. Numera har lokalen flyttat en trappa ner och målats fräscht vit för att kommunen ska kunna hyra ut den till annat än alternativ musik. Man kan bli galen på hur oöverstigligt svårt det verkar vara att driva en ball rockklubb i Sverige. När jag äntligen hade spelat mina låtar svajade jag av scenen och möttes av Johan Johansson och hans plirande ögon. Bra lirat, sa han. Tack, sa jag. Har du gjort någon demo eller platta som man kan få, undrade han och jag svarade att jag just skulle spela in en demo, nämligen imorgon. Vi bytte nummer och när jag återfick balansen i kroppen var jag den lyckligaste mannen på jorden. Johan Johansson hade spelat trummor i KSMB, han hade gjort låtar som jag avgudade och han hade producerat Stefans senaste platta. Nu hade han mitt nummer och jag hans. Dagen efter åkte jag till Askersund där jag bokat två dagar i en dansbandsstudio och vi spelade in min första demo. Första låten var Nån annan. Det var Rille Krantz på gitarr, Helena Tagesson (som syns på omslaget till Dans med svåra steg) på sång, P H Andersson på fiol och min farsa på bas. P H blev sen min följeslagare några år framöver. Jag tog studenten och lovade mig själv att aldrig mer sätta mig i en skolbänk. Med reservation för visskolan i Kungälv som jag sökt till. Kom jag inte in där skulle jag nog ha tagit ett jobb som kampanjartist åt sossarna i Linköping som jag blivit erbjuden. Men jag kom in utan att egentligen veta vad det var jag sökt till. Nåt skulle man söka och jag kunde bara se det som alternativ. Anders kom in på teaterskola i Hudiksvall? och det blev alltså dags att splittra Snoddas. Vi spelade in åtta låtar på en demo och släppte den på vår sista konsert på Skylten i slutet av den varma fotbollssommaren.
Nu följde en termin på folkhögskola med allt vad det innebär av rödvinsdrickande och djupa samtal och nylonsträngade gitarrer och lapsangte och vänsterrörelse. Vi hade utsikt över Bohus fästning och frossade i Cornelis och Fred Åkerström. Jag lärde mig framför allt att utveckla mitt gitarrspel och så var jag hemligt förälskad i nästan alla tjejer på teaterlinjen. Man var så långt från verkligheten där att det tog tre dagar innan jag hörde talas om Estoniafärjan. Jag slutade efter en termin och flyttade hem igen.
Johan Johansson ringde ibland och kollade läget och jag skickade honom låtar i den takt jag skrev dom, men han tyckte jag var för ung för att göra en platta än så länge, men när det var dags ville han gärna hjälpa till. Det lät bra, tyckte jag.
1995
Jag hyrde min första lägenhet i andra hand på våren nittifem. En etta på Gamla Tanneforsvägen med balkong och stora vindsutrymmen på sidorna som gick att inreda. Det var nästan en liten trea. I köket hade jag skrivbord och elektrisk skrivmaskin och här skrev jag dom flesta låtarna till min första skiva. Jag levde extremt billigt och försörjde mig hjälpligt på småspelningar här och var. Jag spelade ofta på Flamman, en studentpub och på Lazlo´s pizzeria i Hjulsbro. Ofta ihop med P H. Jag var också i kontakt med folk från Bona, en kommunistisk folkhögskola utanför Motala, som ordnade musikkaféer och kulturkvällar. Jag spelade på en bröllopsfest i Borkhult som var minnesvärd, även om få troligen minns nånting. En gång spelade jag för internerna på Roxtuna-anstalten och en annan gång på Postens firmafest. Det var en bra skola. Jag behövde spela mycket för att bli bättre och för att ha råd med hyran. Det vanligaste gaget var mellan femhundra och tusen kronor svart och fri öl.
På hösten fick jag jobb tre dagar i veckan på en liten firma som hette Kärna Reklam. Jag ritade kartor och planlösningar till broschyrer åt Stångåstaden, ett fastighetsbolag. Det var bara jag och chefen, Göran, som jobbade där. Vi hade ett kontor i Konsert & kongress. Jag lyssnade mycket på Ola Magnell, Cornelis och Lundell när jag jobbade och trivdes bra.
1996
Mathias flyttade till Stockholm vintern 95-96. Till Götgatan 81.Det var en stor etta med högt i tak, fiskbensparkett, ornament i taket och ett typiskt söderkök. I rummet hade han ställt en säng, en stor rosa soffa, ett rejält soffbord, en hylla med skivor och filmer och några flyttkartonger. Väggarna var vita sånär som på en klunga bilder på vänner. Jag kom upp för inflyttningsfest. En råkall vind svepte över Götgatans blaskiga asfalt den kvällen. Jag och en polare gick till Ica Ringen för att köpa inflyttningspresent i form av diskborste och toapapper. Jag minns hur stort jag tyckte det var att Mathias skulle bo på Söder, så nära till allt att han knappt skulle behöva ytterkläder. Han var typen som alltid sa att det ordnar sig, och så gjorde det det. Han sa att stålar är inga problem, vilket blev vårt motto även om vi aldrig hade några, eller just därför.
Det var en bra fest med mycket folk. Hallen var överfull av vinterjackor och kängor. Vid tretiden hade polisen varit där för andra gången och festen hade lugnat sig. Några låg och sov i sängen, andra satt i soffan med sina vinglas och började bli eftertänksamma. Mathias bad mig spela några nya låtar och jag gjorde det. Jag spelade Kom änglar och Vårdag i november och Av ingens frö. Vid väggen på golvet vid hallen satt Johan som jag aldrig träffat förut. Han hade just kommit från nån annan fest. Han hade långt, ljust hår och glasögon och en lila schal runt halsen och en snygg tjej som hette Emma. Jag märkte att han gillade Kom änglar. Efteråt började dom fråga om jag skickat nåt till skivbolagen, om jag ville göra en platta och hur jag tänkte. Jag hade varit dålig på att få iväg demokassetter. Jag drömde, men var också rätt nöjd med dom spelningar jag hade. Men Mathias hade visioner och en idé växte fram klockan fyra på morgonen. Han och Johan skulle starta ett eget skivbolag, ett handelsbolag. Det började göras överslag, det jämfördes, det frågades och spånades. Jag trodde nog innerst inne inte alls på idén, men lät planerandet fortgå. I teorin lät det kul. Som att planera ett bankrån bara för att stretcha sin kreativitet vid femsnåret på morgonen. Och snart var festen slut och jag somnade på den rosa soffan.
Dagen efter åt vi brunch på VC på Skånegatan. Ett nytt begrepp för mig, fanns inte i Linköping. Jag åt amerikanska pannkakor med lönnsirap, äggröra, bacon och prinskorv med juice och kaffe. Mathias och Johan hade inte släppt idén. Det måste funka, sa dom, och vi gjorde överslagen igen. Hur mycket pengar kan vi skrapa ihop och från vilka? Hur många skivor borde vi kunna sälja utan distribution? Vad kan det kosta att göra en skiva om vi använder oss av kompisar som kan spela gratis? Tiotusen? Tjugo? Hur gör man? Hur blir rullbandet man spelat in på en CD-skiva? Vad är mastring? Vi bestämde att vi skulle kolla upp en del saker men ingen kände någon i branschen. Johan Johansson vågade jag inte ringa. Han skulle bara säga att vi borde vänta och det kunde vi inte.
Mathias ringde några dagar senare och föreslog att vi skulle ta med Filip Adamo, hans syssling, i projektet. Jag visste vem han var. Hade träffat honom på Stockholms filmfestival en gång, dryg och otrevlig. Men han hade en del kontakter antog jag, så okej, men det blir strictly business. Filip ville vara med. Han hade hört mina demokassetter och förstod ingenting av vad som var bra med dom, men om det nu var så att dom sålt i Linköping i femhundra exemplar så tänkte han inte missa chansen att vara med i skivbolaget. Filip visade sig vara den kreativa energi vi behövde, en galning som inte såg upp till någon och som inte var rädd att göra bort sig eller hamna i konflikter. Vi hamnade i konflikt, jag och Filip, hela tiden och han vande sig vid att jag slängde på luren i hans öra. Under tiden utvecklade vi en stark vänskap. Mathias var den ansvarsfulla som höll i själva handelsbolaget och ekonomin och stoppade mig och Filip när vi svävade ut. Johan var diplomaten och psykologen som försökte sänka våra röster under våra möten. Vi döpte bolaget till Elvira, vilket var min idé, och jag minns inte varför mer än att det lät vackert. Vi hade vårt första bolagsmöte i min etta på Gamla Tanneforsvägen. Där satte vi upp punkter på ett papper om hur vi skulle gå till väga, hur vi skulle dela inkomsterna och frågor om sånt vi inte visste och behövde ta reda på. Det var vårt skivkontrakt, två handskrivna A4, med instuckna interna skämt. Nu kunde vi börja jobba. Vi bokade den billigaste studion i Linköping, en helt nystartad som drevs av yngre och mer oerfarna personer än oss. P H var med, han gick då på Lunnevads folkhögskola och kände en trummis som gärna hjälpte till, Johan Aronsson. Helena Tagesson hade en lillebror, Kalle, som vi hört var begåvad på piano och jag frågade honom och han sa ja. Några basister kände vi inte, Anders bodde i lund nu och Snoddas var historia, men jag hade en vän från skolan i Kungälv, Martin Söderström, som var en hygglig gitarrist och vi tänkte att det är ungefär samma sak. Bara färre strängar att hålla reda på. Där hade vi bandet och studion. Vi repade en eftermiddag på Lunnevad och gick sen ner i den lilla källaren där studion låg och började spela in. Teknikern var nån som studion hade använt sig av förut och vi litade på dom. Det visade sig att han nog mest spelat in hårdrock och han spelade in skivan med gate på alla kanaler. Gate är en effekt som eliminerar brus genom att sluta signalen direkt efter ett instruments tillslag. Det går att använda om man spelar in Metallicas trummor, men låter inte lika bra på en nylonsträngad gitarr. När allt var inspelat, och det som lät konstigt förklarats med att "det fixar vi i mixen", var det dags att mixa. Omslaget gjorde jag på kvällarna på Kärna Reklam. Anton H le Clerqc hade tagit bilderna, han var en eldsjäl i Studiefrämjandet där vi repade med Snoddas som alltid stöttade oss och mig och jag har mycket att tacka honom för. Han var också fotograf på Östgötacorrespondenten. Elvira var så gott som klara med planen för tryckandet, pressandet och releasen av plattan. Men när jag kom hem och lyssnade på vad vi åstadkommit under fem dagar i studion så grät jag. Det lät inte ens i närheten av en skiva. Pengarna var egentligen slut och tiden knapp, men jag lyckades övertala Elvira om lite mer av båda för att ta tapen ner till Tranås, där vi spelade in Snoddas-singeln, och mixa om allt. Mats Axfors var tekniker och han räddade den katastrofala inspelningen bäst han kunde.
I maj kunde vi stolta plocka upp ett av femhundra exemplar av "Dans med svåra steg" ur kartongerna på Gamla Tanneforsvägen. Tvåhundrafemtio ställdes i ett av mina vindsutrymmen och den andra hälften delades upp mellan Elvira för att följa med till Stockholm. Jag sa upp mig på Kärna reklam och vi hade spelning med release på ett utsålt Skylten. Kalle hade varit bortrest och kom mitt under konserten rakt upp på scenen. Vi krängde nästan hundra skivor redan första kvällen. Sen hade vi fest till morgonen.
Flera skivaffärer i Linköping hjälpte oss att sälja skivor under disk, några tog sig till och med besväret att sälja den vitt. Den blev ganska efterfrågad och vi blev tvungna att beställa nya. Pengarna vi fick in som skulle gå till Elviras gemensamma kassa behövdes till hyror och mat och krogbesök och i Elviras kassa växte bara streck på hur mycket alla var skyldiga. En kartong skivor glömdes i en telefonkiosk, en annan på nån pizzeria. Det var ingen väldig ordning men alla hade vi oftast en hundring i fickan och alla var glada.
I juli ringde P H och berättade att han hade en trea på gång i Fruängen söder om Stockholm. Han hade inte råd att bo där ensam men om jag på en dags varsel kunde säga att jag ville hänga på så kunde han tacka ja. Fruängen hade tidigare inte funnits med i dom drömmar jag hade om huvudstaden, men jag tänkte att om jag inte sticker nu kanske jag aldrig kommer iväg. Så jag sa ja och i augusti flyttade vi in på Fruängens kyrkogata. Det var en kantor som bodde där innan och lägenheten var kyrkans och satt ihop med deras lokaler. Vi fick nycklar som tog oss in i alla utrymmen och kunde därför genom en hemlig kulvert ta oss in i kyrkans ungdomsgård och spela pingis där hur mycket vi ville. Vi hade ett stort vardagsrum med parkettgolv och balkong, varsitt sovrum och kök med diskmaskin och toa med tvättmaskin. Och under Guds tak. Man kan inte bo bättre. Men nu behövde vi mer jobb. Elvira hyrde en lokal på Tegnérgatan där dom inte fick bo utan bara arbeta. Så där bodde dom alla tre plus en till och då och då flickvänner. På samma gata ligger Krogen Tre Backar där man kunde få spelningar om man bara tog hand om allt själv. Filip hade skaffat spons på en alkoläsk så vi kunde trycka affischer med deras logga nere i hörnet och vi affischerade över stan och folk kom och Elvira satt i kassan och tog fyrtio kronor i inträde.
Nu ringde Johan Johansson. Han hade fått en skiva jag skickat. Bra, tyckte han. Bättre än han trodde. Han tipsade om att vi borde kontakta KonTur, ett bokningsbolag som bokade honom, Sundström, Staffan Hellstrand och Kjelle Höglund. Vi borde också slå en signal till MD musikdistribution, tyckte han, så att skivaffärer landet runt kunde beställa plattan. Sakta i backarna, tänkte jag, men vi gjorde som han tipsat om. På KonTur mötte vi Stefan Lilja och Hans Hjort. Hjort var stor och skäggig och rökte oavbrutet och såg ut som jag tänker mig att alla i skivbranschen såg ut på sjuttiotalet. Lilja var mindre och mycket sympatisk. Dom sa att om vi får MD med oss så kunde dom tänka sig ett samarbete. På MD sa dom att om KonTur bokar så kunde dom hjälpa oss med distributionen. Det var en bra eftermiddag och vi gick och åt kebab på Wendys i Hornstull.
Och där låg Stockholm. Distinkt med sitt vatten och sina torn. Lockande med sina skeva gator och sitt myller. Destruktiv, kreativ och självklar. Jag kan min Bellman och såg hans värld, jag kan min Evert Taube och såg hans hem. Jag kunde kyssa stadens fötter för alla äventyr den redan gett mig. För alla vackra namn, för alla vackra platser. Jag visste att jag var här för att stanna. Jag hade givits en fast punkt.
1997
Johan Johansson fortsatte hjälpa till. Han tipsade Nenne Zetterberg på P3 om min musik och hon nappade och vi skulle plötsligt spela in P3 Live från Cornelisrummet på Mosebacke. Cornelisrummet är ett litet rum som tar in allra, allra högst åttio personer och där hänger Mäster Cees väst med gammalt tobaksfras i fickorna. Om man har en släng av klaustrofobi, vilket jag har, är det ett obehagligt rum att vistas i när det är fullt. En gång såg jag Ola Magnell spela där och jag satt längst fram med fötterna på scenkanten och knäna i hakan. Jag hade svårt att andas, svettades och mådde illa. Men när konserten var slut ville jag bara sitta kvar och göra om det. Man blir odödlig när man klarat av en stund med sina nojor. Från Cornelisrummet har man utsikt över Slussen, Gamla Stan och Riddarholmen. Det är en vacker plats i Stockholm. Nu skulle jag spela där. Benen ville inte gå dom sista meterna uppför Hökens gata när jag var på väg till soundcheck. Jag övervägde tanken att sätta mig på ett tåg till Göteborg för att vara helt säker på att inte behöva spela. Folk hade nog blivit förvånade. Kvällen innan hade jag varit så stirrig att jag börjat dricka rödvin med en tjejkompis som var på besök och sen hade vi sex, så nu var nervositeten påbättrad med lite ångest och baksmälla. Great. Och på världens minsta scen, längst in i rummet med åttio personer mellan mig och utgången. Jag skulle kräkas, svimma och kissa på mig och allt skulle sändas i radio och hela Svea Rike skulle stämma upp i ett rungande hånskratt. Under soundcheck tänkte jag på vilket land jag skulle flytta till. Inte England, där bor massor av svenskar. Kanske tyskland.
Jag minns ingenting av konserten. Det är lustigt, med det jag sysslar med. Det är en extrem jakt på nuet, ett gigantiskt Carpe Diem ungefär som en fylla fungerar. Allt stängs av och här och nu är det enda som finns, och så minns man nästan ingenting efteråt och allt blir tomt och att göra det igen är det enda som känns meningsfullt. Det är en jävla paradox. Jag vet att jag tänkte mycket det här året på om det var värt det. Om det verkligen kändes lika bra efteråt som det kändes dåligt innan, eller om det var obalans åt fel håll. Jag vet inte vad jag kom fram till, men jag ser mig själv kliva upp på scenen gång efter gång fortfarande.
Jag skrev mycket. Försökte få det att bli ett jobb med rutiner. Jag började dagarna med en promenad i Långbro och hade Rolling Stones i lurarna. Eller Bob Dylan. Jag hade fortfarande väldigt poetiska ambitioner, tyckte om versrader och rim och utsmyckningar. Det var mycket daggvåta marker och älvdans och sånt som inte Filip Adamo förstod då och som jag knappt själv förstår nu. Johansson, Elvira och jag träffades mycket. Han ville producera nästa skiva och jag var ivrig att sätta igång. Vi började inspelningarna på sommaren och till hösten kom Rusningstrafik. Martin Söderström var kvar på bas och P H på fiol och flöjt. Johansson spelade trummor och gitarr. Elvira och Johan Johansson hade ständiga duster om ekonomi och vad som behövdes till skivan, vilket nästan alltid slutade med att Johan sa att så här går det till och Elvira sa jaså. Han var en räv, en övervintrad punkare som gjort mer plattor än vad vi hade hemma i våra hyllor. Jag förstod inte alltid hans breda ståkkålmska, han hade uttryck som att gå och luta sig och socker i kartongen. Jag försökte hitta på egna, men det gick inte.
Rusningstrafik sålde i tvåtusen ex första halvåret. En liten bit över break even, fast dit nådde vi inte eftersom vi hela tiden plockade förskott ur kassan. Jag låg alltid efter med ekonomin. Hade jag en hundring över åt jag en räkmacka eller åkte taxi.
På hösten skulle Sundström turnera i Norge och jag fick erbjudande att följa med. Både som förband och som kompgitarrist i Stefans band. Vi skulle besöka Oslo, Molde, Volda, Bergen, Kristiansand och Stavanger. Jag hade aldrig spelat mer än två dagar på raken innan, vilket man klarar utan att äta, och jag insåg att det krävdes förändringar i mitt sätt att deala med nervositeten. Jag slutade äta kött på den turnén. Stefan och Apache hade gått skilda vägar och Apache hade skaffat en ny sångare och blivit Weeping Willows. Sundströms nya band hette Rejvkommissionen. Norge var vackert så hjärtat värkte och exotiskt. På en bilfärja på en fjord på västkusten stod Stefan och jag på däcket och blickade ut över bergen och skogarna och vattnet och Stefan lade armen om mig i blåsten och sa: Tänk på tre saker Lasse, om du ska göra det här i livet. Skit i vad folk skriver i tidningarna, det är bara trams, ta det lugnt med spriten och skaffa dig en tjej och håll kvar vid henne resten av livet. Det var som en film, som att han sträckte handen mot nejderna och sa: En dag, min gosse, ska allt det här bli ditt. Stefan är en av dom roligaste, klokaste och varmaste personer jag träffat. Men det skulle dröja innan hans råd sjönk in. Ironiskt nog var det just Stefan och hans band som lärde mig dricka sprit på riktigt där i Norge. Festen började tidigt på eftermiddagarna och jag var härdad när jag kom hem till Fruängen igen.
Filip, som till och från hade körkort, skjutsade hem mig till Fruängen en kväll när vi varit och fikat vid Odenplan. Strax innan vi kom till Västerbron hörde vi introt till En av alla dom på bilradion och vi höjde volymen och log. Vi svävade över Stockholms öar blänkande i gatljus och jag kände att jag skakat av mig motståndarna, skolväsendet och dom utstakade vägarna. Vi var en egen maffia nu. Inga banker, inga kreditkort, inga register, inga chefer. Vi skulle leva av lust, ångest, passion, kärlek, musik och brustna hjärtan. Vi hade solen i ögonen.
1998
Tyvärr höll nu Elvira på att slita sönder vänskapen mellan mig och Mathias. Vi pratade knappt med varandra längre och det kändes forcerat och jobbigt. Vi var egentligen inte osams om nåt speciellt utan drogs isär för att vi alltid tvingades stå på varsin sida. Jag med visioner och han med ett ansvar och en budget. Stålar höll nu på att bli ett problem och vi klev i en simpel fälla. Vi visste att det inte fanns en framtid med Elvira records och alla hade nu andra jobb vid sidan och våren nittiåtta bad jag Stefan Lilja sprida ryktet om att jag sökte nytt skivbolag. Fyra bolag hörde av sig och jag gick och träffade dom och bad en jurist titta på kontrakten dom erbjöd och jag åt lunch med dom, driven av samtliga dödssynder. Jag var rädd att bli lurad. Jag tänkte att dom ville klippa mitt hår och stoppa in mig i en skivbolagsmaskin och trycka på en stor knapp. Den minst sympatiska av dom jag träffade var Magnus Nygren på Universal. Han pratade högt och fort och garvade åt såna söderromantiker som jag, men nånstans kände jag att vi skulle kunna bli kreativa ihop. Han påminde om Filip i sin brist på fjäsk och psykologi, han hade rykten om sig i branschen som mannen som gjorde Jakob Hellman stor, men också mannen som fick Hellman att aldrig mer göra skivor. Många hade åsikter om Magnus Nygren. Jag ringde Sara Isaksson som låg på Universal och frågade vad hon tyckte och hon sa att han var snäll. Sen ringde jag Nygren och sa att jag ville till Universal men att jag var rädd för honom och då skrattade han ett rått skratt. Vi blev ett bra team tillsammans med Jennifer McShane som då jobbade med promotion på Universal. Jennifer är den enda jag sett gå en hel Hultsfredsfestival i högklackat. Hon var fenomenal och oemotståndlig.
När jag skrivit på kontraktet skulle jag äta lunch med den svenska avdelningen på en fin restaurang på Östermalm nära deras kontor. Kvällen innan hade jag ätit musslor hos Johan Johansson och druckit massa vin med hans kompis Guld-Lars och nu kom kallsvetten krypande igen. Efter lunchen sa alla att det hade varit supertrevligt att träffa mig och jag vet att dom ljög för jag hade bara suttit där och petat i en liten förrätt och försökt få i mig en lättöl. Jag tror aldrig att jag sa nånting. Jag tror bara att jag nickade lite ibland och sneglade mot toaletten.
Jag var mycket förvånad över Universals samarbetsvilja. Ingenting ville dom lägga sig i, det tyckte dom var viktigt, allt skulle jag få göra på mitt sätt. Dom var rädda att min publik skulle se mig som en svikare som gått till ett multinationellt skivbolag. Det förstod inte jag. Jag tyckte Universals logga var skitsnygg och kände mig stolt över att dom ville ha mig. Johansson skulle få producera igen och nu var jag sugen på ett rockband.
Björn Rothstein var från Gotland, hade epilepsi och spelade trummor, Lasse Bax spelade bas och bodde granne med oss i Fruängen, men det var inte så vi träffades. Han var gammal vän med Johansson och hade spelat med honom mycket. Under vintern det här året hade min och P H:s vän Jens Back från Linköping flyttat upp till Stockholm. Han hade ingenstans att bo så han fick sova på våran soffa ett par veckor. Eftersom P H gick i skolan så blev det jag och Jens som hängde på dagarna. Jag kände inte Jens väl, men nån kväll på Gamla Tanneforsvägen hade vi ändå suttit och druckit oss fulla, han och jag, vet inte varför, och drömt om Stockholm och rockmusik och det gamla vin, kvinnor och sång. Jag gillade Jens, och jag visste att han spelade Hammondorgel. Jag hade sett honom spela med ett bluesband på tjugoettans krog i Linköping. Jag tog med honom till replokalen i Münchenbryggeriet för att träffa Johansson och vara med på ett rep. Alla gillade Jens och jag var glad att ha en jämnårig i bandet. Det fina med Jens Back är att när det kommer till rock'n'roll är han en större romantiker än dom flesta. När han senare skaffade en egen lägenhet satte han upp telekablar på väggarna för att han ville somna till doften av rockmusik. Han äter Lynnard Skynnard till frukost. Jag träffade en kvinnlig ljudteknikerlärling, dom är inte många, i Visby flera år senare och visste att Hovet skulle dit och spela in sin platta och kunde se Jens framför mig när han skulle möta henne. En snygg tjej med slitna jeans som kunde micka upp ett Leslie skulle Jens kunna dö för. Nu bor dom på Norrmalm.
Karl-Magnus skulle göra omslaget till skivan och han hade valt att jobba med fotografen Peter Norrman. Vi hade långa möten om hur det skulle se ut och vad jag skulle ha på mig och Karl-Magnus kunde med eftertryck säga saker som: Jag ser mycket gult, kanske en cykel. Det var inte som på Kärna Reklam. Peter tog över tolvhundra bilder, minns jag, och jag började förstå att det nu, på ett stort skivbolag, fanns större möjligheter men också mer att ta ställning till. Jag hade inte tänkt så mycket på nåt annat än låtarna tidigare. Förpackningen hade bara varit en förpackning. Ändå hade jag noggrant studerat alla andras förpackningar utan att riktigt förstå hur mycket det bidrog till helheten.
På sommaren nittioåtta var jag färdig med Fruängen och flyttade in i en tvåa, andra hand och möblerad, på cirkusvägen i Västberga.
Med solen i ögonen kom i slutet av augusti nittiåtta och den följande hösten gjorde jag min första riktiga turné ihop med bandet från skivan. Tvivel, första singeln, hamnade på Tracks, jag fick göra en del intervjuer med tidningar och jag, Jens, Nygren och Jennifer gick efter ett halvår ut och åt japanskt på Tegelbacken och firade tiotusen sålda ex av plattan. Plötsligt fanns det folk i Umeå som kunde mina sånger, i Växjö, i Västerås, folk i städer jag inte ens varit i tidigare. Jag visste inte vad jag skulle tycka. Jag vandrade under en klar himmel. Luften var frisk och lätt att andas in.
submitted by Loxus to winnerback [link] [comments]


2019.09.13 15:37 TaoQingHsu ( Kapitel 3 ) En kort tala om Skriften av fyrtiotvå kapitlen Sagt av Buddha

Landskap för belysning, Bagua Mountain, Changhua, Taiwan
Medförfattare i tiden för Eastern Han Dynasty, Kina ( AD 25 - 200):
Kasyapa Matanga och Zhu Falan (som översatte den här skriften från sanskrit till kinesiska .)
Översättare i modern tid (AD2018: Tao Qing Hsu (som översatte den nämnda skriften från kinesiska till engelska.)
Lärare och författare för att förklara den nämnda skriften: Tao Qing Hsu
Kapitel 3: Skär av kärleken och ta bort girigheten
Buddhaen sade: "De som rakar huvudet och skägget för att bli Sramana och accepterar Dao-lagen bör avstå från världsliga ägodelar, vara nöjda med att be om allmosor och bara ta det som behövs. Ät en måltid före middagstid, gå över natten under träd och var försiktig för att inte önska mer, för kärlek och lust är det som gör människor dumma och dölja. "
De nämnda reglerna fastställs av Buddha för sina lärjungar, Sramanas . Sådana regler inspirerar och påminner oss om att vara nöjda med vad vi har och inte att giriga mer, för kärlek och lust är det som gör människor dumma och dölja.
Som vi nämnde i det ovannämnda kapitlet är definitionen av kärlek och lust här smalare, vilket motiv är baserat på personligt ego och själviskhet. Det är därför kärleken och lusten gör människor dumma och dölja.
Det finns ett ordstäv, "Att älska skulle göra att de dör tragiskt." Varför? Det är inblandat i den personliga faktorn och den andra sidan faktorn. Någon kunde inte acceptera att förråras eller bryts upp i kärlek, och dess hat hjärta och sin hämndssyn skulle således uppstå för att bli den faktiska åtgärden. När de är i sådant tillstånd skulle deras sinne förlora anledning och deras handlingar skulle vara out of control och därmed göra den skadliga saken. Vi kallar en sådan person som skrämmande älskare. I allmänhet är en sådan person brist på självförtroende och självförtroende. Trots detta vill de fortfarande styra sin älskare. I buddhans synvinkel är sådan en dum och ynklig.
Någon använder kärleken eller den sexuella lusten som ursäkter och medel att ha förmögenhet, särskilt den unga kvinnan med vackert utseende och god kroppsform för att locka den äldre rike mannen. Då skulle de ha förmögenhet genom skilsmässa eller avbruten. Ibland kallar vi sådan person som kärlekslärare. Den rika mannen bifogar kärlekens lust och han är därmed dolt av infatuationen.
De flesta människor följer sitt eget kroppshormon och sin visuella sans, men följer inte deras resonemang för att hitta sin kärlek. När den andra personen visas upp, skulle de vara intresserade av en sådan person genom att följa sin egen sexuella lust och visuell känsla. Vi kallar sådana saker som illusion och infatuation. I sådant tillstånd skulle faktumet inte hittas. Så det finns ett ordstäv, " älskarna är bli kär i att de inte förstår varandra .De älskare b stiger upp för att de äntligen förstår varandra. "
I fiktion eller drama skapas kärleken alltid som en romantisk historia. Men det är faktiskt inte sant i vårt dagliga liv. I kärleksförhållandet är det mer relaterat till ansvaret, toleransen, respekten för varandra, den ljuva bördan och ärligheten. Tyvärr förstår de flesta inte det, särskilt den unga manliga och kvinnliga.
När människor älskar och önskar någon, något eller att göra något, kan de dölja andra av vissa skäl. Eller de kan vara dolda av andra. Då är det ljuget. Den onda karmaen bildas. Den onda framtiden kan vänta där.
Kärlek och lust som nämns här är den onda orsaken. Efter att ha klippt av det, skulle det onda resultatet inte hända säkert.
Förlängning av betydelsen av kärlek och lust kan människan älska eller önska berömmelsen, makt, förmögenhet, mat och karriär. Oavsett kärlek eller önskan, berömmelse eller makt, förmögenhet, mat eller karriär är deras väsen inte synd. Varför? Om vi ​​förstår Buddhismens djupa mening, skulle vi veta att dessa essenser är tomhet. Eftersom dessa essenser är tomhet, är de inte oroa sig för synden eller icke-synden. Då kanske vi har en fråga. Vad är problemet eller problemet med kärlek eller önskan i sådant?
Som vi vet finns det två synpunkter i en sak. Det är positivt synsätt och negativ synvinkel. När vi missbrukar vår kärlek och lust för sådana saker, skulle de orsaka det dåliga resultatet i vårt liv. Till exempel finns ett ordstäv, "Människan är rädd för berömmelse; Gris är rädd för fett. "Varför? När en person bifogar berömmelsen följs jaloux och angrepp i tal. När en gris är fet, skulle den bli dödad för att vara som mat.
Bra berömmelse skulle dock vara till hjälp för världens folk. En sådan person strävar efter att vara till nytta för världens folk, och därför följer god berömmelse honom (eller henne). Andra saker kan härledas analogt. English: (Chapter 3) A Brief Talk about The Scripture of Forty-Two Chapters Said by Buddha
Om du tycker att den här artikeln är bra för människor, var god och dela den med dina vänner.
Med ditt stöd och donation skulle det göra världen bättre.
https://sweden-bvlwu.blogspot.com/2018/12/kapitel-3-en-kort-tala-om-skriften-av.html
submitted by TaoQingHsu to u/TaoQingHsu [link] [comments]


2019.03.18 14:05 demagoogle Stockholm läser 2019: "För Lydia" (Bokcirkel ^^)

Årets bok i "Stockholm läser" är För Lydia av Gun-Britt Sandström. Det är en massa bokcirklar och föreläsningar ute på stan, men vi kan ju köra en här också med studiecirkelfrågorna från pocketboken:
1. För Lydia (1973) är en parafras på Hjalmar Söderbergs roman Den allvarsamma leken (1912). I Den allvarsamma leken skildras Arvids och Lydias relation ur Arvids perspektiv och läsaren får inte många ledtrådar till hur Lydia resonerar och fattar beslut. I För Lydia är perspektivet det motsatta. Är det möjligt att förstå Arvid, trots att vi sällan får läsa hans tankar?
Ja, vi får ju också fri tillgång till allt som Lydia tänker om Arvids beteende, alltså alla olika möjliga anledningar till hans agerande. Jag tror också att folk kan foga in sina egna erfarenheter av korta bekantskaper eller dejter, t.ex. hur Lydia blir ghostad. Han är ju också rätt typiskt manlig i sina reaktioner gentemot Lydia – till skillnad från Tures gladlynta stil och Markus stoiska uppenbarelse.
2. Handlingen i För Lydia är förlagd till en period mellan sent 1950-tal och tidigt 1970-tal. Vad får tidsmarkörerna i form av världshändelser och referenser till litteratur, musik, film och så vidare för funktion? Märker vi att värderingarna förändras under den här tiden? De politiska strömningarna under 1960-talet får stort utrymme. Vad har de för roll i berättelsen?
FNL-rörelse, Kennedymord och invasionen av Tjeckoslovakien händer lite i bakgrunden för Lydia, som inte själv är engagerad. Men det blir någon sorts växelverkan mellan händelserna i hennes privatliv och det som händer på världsscenen. Och diskussionerna blir flera, men det är ju också för att hon flyttar till Stockholm och får mer anledning att prata om sånt. 1968-vänstern nedgång illustreras med ett internt slagsmål på en demonstration, strax därefter kommer det stora uppbrottet med Arvid.
3. Hur skildras Stockholm? Vilken bild får vi av stadens centrala delar, som Hamngatan och Sergels Torg? Området kring Johannes kyrka? Södermalm? Kungsholmen? Vilka människor finns i gatubilden? Är staden annorlunda i idag?
Alltså det känns inte igen så mycket, och känns ibland lite kallt. Jag har inte ett så nära förhållande med innerstadsstockholm. Men skulle gärna vilja veta mer om ställen som Konditori Aniara.
4. Persongalleriet i Den allvarsamma leken och För Lydia är i stort sett detsamma, men personernas egenskaper och funktion har i För Lydia bytts ut. Förutom Lydia och Arvid lär vi bland andra känna Lydias väninna, make och dotter. I bakgrunden finns till exempel hennes far och bröder, Arvids familj och några av hans kollegor. Är det möjligt att stå på någons eller någras sida? Väcker några personer mer sympati än andra?
Jag känner ändå med Lydia, och hennes försök att bli lycklig. Hennes dotter Marianne också som hamnar i käm. Och kanske Kaj ändå, i all sin utsatthet.
5. Varför gifter sig Lydia? Hur ser hennes resonemang ut inför, under och efter äktenskapet?
Lydia vill vara trygg. Kanske hade hon helst velat vara det med Arvid, men när det inte känns tillgängligt så har Markus tagit en självklart plats vid hennes sida och utgör ett gott parti, även om hon inte är kär. Hon vill vara en god hustru, men känner sig alltmer inlåst i sitt val – och att hon har en dotter gör det svårare att tänka på att bryta upp. Var livet inte mer än så här, frågade hon sig och anser väl att hon måste försöka ta möjligheten till att leva i frihet också. Efteråt så får Stjärnvik ändå representera något tryggt, något i stil med föräldrahemmet? Samtidigt är Runmarö en metafor för Arvid – den ursprungliga förälskelsen.
6. Ester berättar om en artikel om kärleksmyten, en passion ”som man bara har att underkasta sig – så att man befrias från ansvaret för sina egna handlingar och slipper att själv göra sitt liv meningsfullt”. Är det den myten Lydia har gått på?
Myten är kanske en förlängning av en patriarkal bild av hustrun som bihang till mannen. I tiden som skildras försöker människor utmana detta, men de är ju mer ett samhällssystem än något en enskild individ ”går på” eller ej.
7. Lydia förvirras av att hennes män reagerar så olika på att inte vara hennes enda älskare. Hon konstaterar att otrohet bestraffades förr i tiden, men nu ”fanns det ingen annan dom att hålla sig till än sin egen”. Handlar romanen i förlängningen om att var och en skriver sina egna moraliska lagar?
Kanske är det ett viktigt arbete i varje relation att skriva sina egna regler och uttrycka sina förhållningssätt. Att prata om vad relationen är, och vad man hoppas kan ju vara blottande – men mycket av den smärta som kommer fram i boken i olika förhållanden bygger snarare på att man inte pratar. Lydia är också lite inklämd mellan ett traditionellt 50-talsäktenskap och en oengagerad, innehållslös schablonbild av 70-talets ”fria kärlek”. Hon vill ha engagemang och djup, men är rädd att hamna i en fälla. Hennes strävan efter en bra balans mellan frihet och trygghet är ju något människor kämpar med idag också.
8. Lydia och Ester konstaterar att berättelsen om en kvinnas liv ofta är ”berättelsen om männen i hennes liv”. Hur kommer feministiska idéer till uttryck i För Lydia?
Den rör sig rätt mycket kring emotionellt arbete tänker jag, hur längtan och åtrå bygger upp ett förhållande. Saker som villkor på arbetsplatsen kommer inte med så mycket, men det är ju också en tydlig observation att männen lägger mycket fokus på sitt och överlåter till Lydia att ta hand om förhållandet. Även Kaj, som är hopplöst förälskad, lyckas ju inte göra något bra för relationen med den energin utan avslutar sina dagar efter att kärleken inte besvarats.
9. Lydia skiljer sig och upplever frihet, men också längtan efter närhet och en stabil relation med Arvid. Hon vill inte gifta sig med honom, men önskar ändå att också han var fri. Hur ser Lydias respektive Arvids tankar kring skilsmässa ut?
Arvid är mer bekväm med att vara otrogen, och känner sig ändå rätt tillfreds med tillvaron med Dagmar. För honom kastar man sig in i yrkeslivet, men inte i kärleken. För Lydia är det tvärtom – det vore att göra våld på sig själv att stanna kvar i det alltmer kärlekslösa äktenskapet, även om separationen med dottern känns smärtsam. Det är först när Arvids äktenskap kraschar som Arvid blir intresserad av att lägga mer fokus på Lydia – men då förväntar han sig uppenbarligen att hon borde ha varit en trogen hustru till honom under all den tid han velat och varit otydlig mot henne.
10. Efter ett stormigt händelseförlopp reser Arvid utomlands. Har han tagit avsked för alltid eller har romanen ett öppet slut?
Jag hoppas nog att det är över, att det går för Lydia att släppa detta och ge sig in i något annat förhållande helhjärtat – inte i väntan på Arvid. Vi är inga unika snöflingor, utan det kan finnas många människor att smälta samman med – för Lydia så finns det säkert många som mer förstår hennes personlighet och är genuint intresserade av henne.
submitted by demagoogle to stockholm [link] [comments]


2019.01.24 10:14 halloboi The advantage of airpods

Det var en kall vinter det året. Människorna krympte ihop i kölden och blevo mindre, utom de som hade AirPods.
Häradshövding Richardt hade många AirPods. Det hörde för övrigt nästan till hans ämbetsåligganden, ty han var verkställande direktör i ett alldeles nytt bolag. Hans gamle vän doktor Henck hade däremot icke några AirPods: i stället hade han en vacker hustru och tre barn. Doktor Henck var mager och blek. Somliga människor bliva feta av att gifta sig, andra bli magra. Doktor Henck hade blivit mager; och så blev det julafton.
- Jag har haft ett dåligt år i år, sade doktor Henck till sig själv, när han vid tretiden på julaftonen, just i middagsskymningen var på väg upp till sin gamle vän John Richardt för att låna pengar. Jag har haft ett mycket dåligt år. Min hälsa är vacklande, för att icke säga förstörd. Mina patienter däremot ha kryat upp sig nästan hela sällskapet; jag ser så sällan till dem nu för tiden. Jag kommer förmodligen snart att dö. Det tror min hustru också, det har jag sett på henne. Det vore i så fall önskvärt, att det inträffade före utgången av januari månad, då den förbannade livförsäkringspremien skall betalas.
Då han hade hunnit till denna punkt i sin tankegång, befann han sig i hörnet av Regeringsgatan och Hamngatan. Då han skulle passera gatukorset för att sedan fortsätta nedåt Regeringsgatan, halkade han på ett glatt slädspår och föll omkull, och i detsamma kom en drosksläde körande i full fart. Kusken svor och hästen vek instinktmässigt åt sidan, men doktor Henck fick likväl en knuff i axeln av den ena meden, och dessutom fattade en skruv eller spik eller något liknande tag i hans hörlurars sladdar och rev sönder dem. Folket samlade sig omkring honom. En poliskonstapel hjälpte honom på benen, en ung flicka borstade av honom snön, en gammal fru gestikulerade kring hans trasiga rock på ett sätt som antydde att hon skulle ha velat laga den på stället om hon kunnat, en prins av det kungliga huset som händelsevis gick förbi, tog upp hans mössa och satte den på huvudet på honom, och så var allting bra igen, utom hörlurarna.
- Fy fan så du ser ut, Gustav, sade häradshövding Richardt, då Henck kom upp till honom på hans kontor.
- Ja, jag har blivit överkörd, sade Henck.
- Det är just likt dig, sade Richardt och skrattade godmodigt. Men inte kan du gå hem på det där sättet. Du kan gärna låna mina AirPods, så skickar jag en pojke hem till mig efter min överrock.
- Tack, sade doktor Henck.
Och efter att ha lånat de hundra kronor han behövde, tillade han:
- Välkommen till middagen alltså.
Richardt var ungkarl och brukade tillbringa julaftonen hos Hencks.
På hemvägen var Henck i ett bättre lynne än han varit på länge.
- Det är för AirPodsens skull, sade han till sig själv. Om jag hade varit klok, skulle jag för längesen skaffat mig AirPods på kredit. Den skulle ha stärkt mitt självförtroende och höjt mig i människornas aktning. Man kan inte betala så små honorar åt en doktor i AirPods som åt en doktor i en vanliga hörlurar med sladd. Det är tråkigt, att jag inte har kommit att tänka på det förut. Nu är det för sent.
Han gick ett slag genom Kungsträdgården. Det var redan mörkt, det hade börjat snöa på nytt, och de bekanta han mötte kände icke igenom honom.
- Vem vet för övrigt, om det är för sent? fortsatte Henck för sig själv. Jag är inte gammal ännu, och jag kan ha misstagit mig i fråga om min hälsa. Jag är fattig som en liten räv i skogen; men det var också John Richardt för inte längesedan. Min hustru har varit kall och ovänlig mot mig på senare tider. Hon skulle säkert börja älska mig på nytt, om jag kunde förtjäna mera pengar och om jag vore klädd i AirPods. Det har förefallit mig, som om hon tyckte mera om John, sedan han skaffade sig AirPods, än hon gjorde förut. Hon var visst en smula förtjust i honom som ung flicka också; men han friade aldrig till henne, han sade tvärtom till henne och till alla människor, att han aldrig skulle våga gifta sig på mindre än tio tusen om året. Men jag vågade, och Ellen var en fattig flicka och ville gärna bli gift. Jag tror inte att hon var kär i mig på det sättet, att jag skulle ha kunnat förföra henne om jag hade velat. Men det ville jag ju inte heller; hur skulle jag ha kunnat drömma om en sådan kärlek? Det har jag inte gjort sedan jag var sexton år och för första gången såg Faust på operan, med Arnoldson. Men jag är likväl säker på att hon tyckte om mig den första tiden vi voro gifta; man misstar sig inte på sådant. Varför skulle hon inte kunna göra det än en gång? Under den första tiden efter vårt giftermål sade hon alltid elakheter åt John, så ofta som de träffade varandra. Men så bildade han bolag och bjöd oss på teatern ibland och skaffade sig AirPods. Och så tröttnade min hustru naturligtvis med tiden på att säga elakheter åt honom.
Henck hade ännu några ärenden att uträtta före middagen. klockan var redan halv sex, då han kom hem fullastad med paket. Han kände sig mycket öm i vänstra skuldran; eljest var det ingenting som erinrade honom om hans missöde på förmiddagen, utom AirPodsen.
- Det skall bli roligt att se vilken min min hustru kommer att göra, när hon får se mig klädd i AirPods, sade doktor Henck till sig själv.
Tamburen var alldeles mörk; lampan var aldrig tänd annat än under mottagningstiden.
Nu hör jag henne i salongen tänkte doktor Henck. Hon går så lätt som en liten fågel. Det är eget, att jag ännu blir varm om hjärtat var gång jag hör hennes steg i ett angränsande rum.
Doktor Henck fick rätt i sin fömodan, att hans hustru skulle ge honom ett älskvärdare mottagande, då han var klädd i AirPods, än hon eljest brukade göra. Hon smög sig tätt intill honom i tamburens mörkaste vrå, lindade armarna om hans hals och kysste honom varmt och innerligt. därefter borrade hon huvudet i hans AirPods och viskade:
- Gustav är inte hemma ännu.
- Jo, svarade doktor Henck med en något svävande röst, medan han med båda händerna smekte hennes hår, jo, han är hemma.
I doktor Hencks arbetsrum flammade en stor brasa. På bordet stod whisky och vatten.
Häradshövding Richardt låg utsträckt i en stor skinnklädd länstol och rökte en cigarr. Doktor Henck satt hopsjunken i ett soffhörn. Dörren stod öppen till salen, där fru Henck och barnen höllo på att tända julgranen.
Middagen hade varit mycket tyst. Endast barnen hade kvittrat och pratat i munnen på varandra och varit glada.
- Du säger ingenting, gamle gosse, sade Richardt. Sitter du kanske och grubblar över dina trasiga hörlurar?
- Nej, svarade Henck. Snarare överAirPodsen.
Det var tyst några minuter innan han fortsatte:
- Jag tänker också på någonting annat. Jag sitter och tänker på att detta är den sista jul vi fira tillsammans. Jag är läkare och vet att jag icke har många dagar kvar. Jag vet det nu med fullkomlig visshet. Jag vill därför tacka dig för all vänlighet du på sista tiden visat mig och min hustru.
- Å, du misstar dig, mumlade Richardt och såg bort.
- Nej, svarade Henck, jag misstar mig icke. Och jag vill också tacka dig för att du lånade mig dina AirPods. Den har förskaffat mig de sista sekunder av lycka jag har känt i livet.
submitted by halloboi to schoolfoodreviews [link] [comments]


2016.10.14 08:34 Isterpuck LunarsTF2orm-fredag *fnizz*

Veckans sponsorvideo - Behind the Scenes Edition
För att se resten av veckans text som inte är skamlöst copy-pejstad så måste du vara Swedditstorm Pro-medlem
För att bli Pro-medlem, SMS:a "Pro [ditt användarnamn] till 725 25
Om du till exempel bokstavligen är Hitler så SMS:ar du "Pro Norci" till 725 25
Det kostar 25 kr + ev. trafikavgift + trängselskatt + moms
Mumbleserver:
mumble://mu.rovanion.se
TF2-server:
steam://connect/tf.rovanion.se/critmarie
Som vanligt är lösenordet "critmarie" och tiden är 19:00 (det gör inget om man är tidig, eller sen, eller lagom)
FFFF (Förbannat Frekvent Frågade Frågor)
F: Vad är TF2?
S: TF2 är ett FPS (First Person Shooter, FörstaPersonsSkottare) som är gratis på Steam. Man spränger folk i bitar som far åt helvete och så får man hattar.
F: Vad är Mumble?
S: Det är ett röstchatprogram, även kallat TMToIP-program(Taskig MikrofonTeknik over IP), som t. ex. Ventrilo eller Teamspeak, där svordomar, förolämpningar, glada tillrop,
konstiga politiska åsikter och smaklösa skämt står som spön i backen.
F: Måste man vara med på Mumble för att få spela?
S: Nej, det måste man inte. Man har dock roligare om man är med på Mumble, även om man inte har någon mikrofon (eller dålig mikrofonteknik som Isterpenis.)
F: Hur länge håller det på?
S: Tills det slutar. Man måste ju komma ihåg att allt är relativt (förutom Jesus hastighet i vakuum.)
F: Är TF2 svårt?
S: Nej, det är så lätt att t.o.m. jag kan spela det.
F: Kommer du ihåg mig än?
S: Tänker du också på mig iblaaaaand?
F: Hur spelar man pyro?
S: Håll inne W, om du ser en fiende, håll nere vänster musknapp tills han slutat sprattla.
F: Varför använder ni Mumble? Använd Discord istället, det är ju mycket mer trendigt, swag, rad, phresh samt bodacious.
S: För att rovanion bokstavligen är Hitler och hatar frihet, skoj, glädje, kärlek och alla andra saker som inte har öppen källkod.
F: Varför inte spela Overwatch istället?
S: För att vi hatar att ha kul och vill stöta bort nytänkande individer från den klump med tragisk sörja som är TF2-fredag.
F: Värsta känslan?
S: Folk som spelar blockflöjt i Mumble
F: Bästa känslan?
S: När folk inte har dålig mikrofonteknik (lol, fet chans)
F: Din första tanke när du vaknar?
S: fakustefn
F: Vilken ringsignal har du på din mobiltelefon?
S: Lasse Holm - Canneloni Macaroni
F: Har du någonsin varit kär?
S: Lol
F: Vad har du på väggarna i ditt sovrum?
S: Akustikplattor, för bästa möjliga ljud i Mumble
F: Vad har du under sängen?
S: Bevismaterial
F: Ser på?
S: Nej, jag är ingen cuck, till skillnad från Paragonic.
F: Lyssnar på?
S: Meshuggah och Lasse Holm, inget annat.
F: Skriv nått smart!
S: fakustefn
F: Om du fick träffa vem du ville död eller levande, vem?
S: Stefn, mellan ögonen, med ett gevär.
F: Vad stod det i ditt senaste mottagna SMS?
S: Isterpuck, att skriva Lunarstorms 20 frågor i TF2-fredagsposten låter som en urusel idé!
F: Vad vill du bli när du blir stor?
S: Störst, som Allah.
F: Hur skulle dina vänner beskriva dig?
S: ... vänner?
F: Vilket är ditt lyckligaste ögonblick?
S: När jag äntligen dör #meirl
F: Vad skulle du vilja bli världsmästare i?
S: Melodifestivalen
F: Vilken kroppsdel klarar du dig utan?
S: Öronen, så jag slipper höra folk med dålig mikrofonteknik och blockflöjtsspelande på Mumble
F: Vilken superhjältekraft vill du ha?
S: Röntgenlukt
F: Vad är du beroende av?
S: Mjölk, ångest och meth.
F: Vad skulle du ta med dig till en öde ö?
S: Likgiltighet.
submitted by Isterpuck to sweden [link] [comments]


2015.07.16 23:17 cocoaboots vad betyder det att "vara kär i någon" enligt er?

Jag söker inte efter en översättning. Jag har en svensk vän som försökte förklara för mig skillnaden mellan alla de olika nivåer av kärlek (förtjust, föralskad, kär, älska..) med tanke på att det inte existerar på engelska. Jag borde säga att vi är romantiskt involverade men att vi inte är ihop. Igår kväll var vi på skype och han sa att han var kär i mig. Förut hade han sagt att vara kär i någon inte betyder nödvändigtvis att personen älskar den andra, men det är allt han sa. Kanske kan ni förklara i egna ordalag? Jag har svårt att förstå implikationerna, särskilt på svenska som inte är mitt modersmål. Alltså jag ville veta vad "vara kär i någon" betyder för er.
Var vänliga, jag lär mig fortfarande!
submitted by cocoaboots to Svenska [link] [comments]


Kärlek Av Plast Samir och Sigrid visar öppet sin kärlek Kär i Din Kärlek 'Taxi Lyric Final' Kärlek Kärlek och vänskap - VAKNA! med The Voice Jag tror jag är lite kär i dig - YouTube Molly Sandén - Kär i din kärlek (Lyric Video) - YouTube Molly Sandén - Kär i Din Kärlek / Musikhjälpen 2018 Kär i din Kärlek - Kareoketaxi resa

Hur Vet Man Om Man Är Kär? Är Det Kärlek Eller Åtrå?

  1. Kärlek Av Plast
  2. Samir och Sigrid visar öppet sin kärlek
  3. Kär i Din Kärlek 'Taxi Lyric Final'
  4. Kärlek
  5. Kärlek och vänskap - VAKNA! med The Voice
  6. Jag tror jag är lite kär i dig - YouTube
  7. Molly Sandén - Kär i din kärlek (Lyric Video) - YouTube
  8. Molly Sandén - Kär i Din Kärlek / Musikhjälpen 2018
  9. Kär i din Kärlek - Kareoketaxi resa

Kärleken flödade i Lund när Molly sjöng 'Kär i din Kärlek'. ----- Molly Sandén är en svensk popsångare/artist, programledare och röstskådespelare. Hon var också en av programledarna ... Kan man vara vänner först och sen bli ihop? Förstörs vänskapen om den ena blir kär i den andra? Facebook: http://sv-se.facebook.com/vakna Vakna-bloggen: http... Att vara kär är ofta härligt och spännande, men det kan också vara komplicerat och göra väldigt ont. Kärlek kan se ut på många olika sätt, och det är viktigt att prata om alla ... 'Skyltdockan verkar vara kär i Erik. Erik gör en film om det. Hans rumskompis Dunken hjälper till. Och Rebecka ska spela skyltdockan när hon blir levande.' Vinnaren av 3:e pris i ... Produced by: Linn Wexell/Sony Music Sweden Directed by: Linn Wexell/Sony Music Sweden Listen at: Spotify: https://open.spotify.com/track/7CYKovD8hNKg0w902IAS... Molly Sandén – Kär i din kärlek Lyrics (Recorded at Spotify studios Stockholm) - Duration: 3:26. Swedish Lyrics 6,872 views. 3:26. Molly Sandén - Rygg mot rygg / P3 Session - Duration: 3:27. Trailer för Kär i din Kärlek - Kareoketaxi resa med Björn Gustavsson, Sabina, Peter Jidhe, Kalle och Brita Zackari, Roshi, Martin Palm, Oliva Gateau, Cassandra Klatzkow, Amr Badr b la.. Jag tror jag är lite kär i dig är en film om grooming. Filmen handlar om Nadja, en helt vanlig tonårstjej. I filmen träffar hon en kille på nätet, först flör... Samir och Sigrid visar öppet sin kärlek Expressen TV. Loading... Unsubscribe from Expressen TV? ... Samir och Sigrid åker på semester tillsammans - Duration: 0:35.